mangsbos

Nån kan få svara på mina sms
Nån kan få vara den första att höra av sig
Nån kan få ha timslånga, nattliga konversationer med mig på msn
Nån kan få ta mig med storm
Nån kan få komma med initiativ
Nån kan få ringa mig och sedan aldrig vilja lägga på
Nån kan få sluta ta för givet
Nån kan få bry sig

Ni är tydligen några få som fortfarande kikar in här dagligen så jag tänkte glädja er med att uppdatera lite(mkt)! IN YOUR FACE!

5 gången Grekland t/r har hunnits med sen i april (med lite kroatien inräknat) men nu får det vara nog. Precis så sa jag förra veckan också men satt sedan på ett plan ner igen på onsdagen så man ska aldrig säga aldrig. Tänkte berätta lite långt och ingående om hur en helg nere i Grekland kan se ut! Så vi tar den färskaste som exempel.

Landar i Aten på eftermiddagen och sekunden jag kliver av flyget ringer Christian och frågar om jag inte är framme snart. Funderar länge över om jag ska ta taxi eller buss och självklart är jag modig och ger mig på greklands lokaltrafik. Allt funkade bra den här gången också och när jag sätter ner foten i Lavrio möts jag av underbara Christian och Rebecka som beter sig som om vi inte sett varann på år och dar. KÄRLEK! Även söta Vivi, ny värdinna från Danmark, är med i gruppen och tillsammans köper vi chips och öl(iste för mig, inbillar mig att ölsäsongen är över) och åker till vår lägenhet. Lägenheten som jag och Rebecka kämpade oss tokiga i i somras är sig lik. Katten hänger där den ska och toaletten är fortfarande lika konstig.
Efter lite häng, dusch och packning åker gänget ner och installerar sig på varsin båt. Jag har fått en blå Sun Oddyssey 49 och är mycket lycklig över detta. Jag som inte ätit något på hela dagen kräver middag och vi går iväg till Food Planet där alla får sina Crepes innan mig och när jag väl får min är den fel och jag måste byta. Alla är jättetrötta så vi kryper till kojs redan kl. 23. Runt 2-tiden vaknar jag av att mina kära yachtweekkompisar Sophie, Fredrik och Fredrik(som härifrån kommer kallas Diaz och Fyhr) slänger sig över mig och meddelar att resten av the crew är här! Var jag nyvaken ena sekunder blev jag klarvaken andra när vi hörde ett plask utifrån. Alla springer ut och i vattnet hittar vi Axel! Helgens första... Efter catch up går Sophie och Fyhr till sin båt och Diaz försöker somna hos mig med min godnattplaylist i öronen. Efter sisodär en halvtimme knackar jag på honom och säger att ja inte kan sova så då ligger vi och pratar en timme och när vi inte kan sova då heller sätter vi på Breakfast at Tiffanys men när vi fortfarande inte sover och klockan är över 5 utnyttjar jag mig position som värdinna och säger att nu MÅSTE vi sova. Sagt och gjort...

Morgonmöte inleder torsdagen och alla 12 går iväg till Everest för att äta frukost. Väl där har Rebecka genomgång på vad som komma skall och alla får gissa födelsedagsbarnet Fyhrs ålder (DAMN!!) Ner till basen, fixa trixa och sen "avlastar" jag Rebecka och går iväg med värdinnorna för shopping på MyMarket. Mat till pastasallad, potatissallad m. hallomi, tonfisksallad plus massa frukost och snacksmat inhandladas på sisodär 2 timmar. Massa stress nere vid båtarna där det bara gäller att bunkra, bunkra, bunkra och laga sin lunch så snabbt som möjligt. Gästerna anländer och efter massa strul med fel kunder på båtarna dukar jag äntligen upp maten. Vi bekantar oss lite snabbt med varandra, slänger i oss maten, jag diskar och Diaz lägger loss. Off to Poros we go! Det visar sig snart, som vi trodde, att det blir en ganska hård sjögång. Något jag och Diaz inte har något emot som haft det alldeles för lätt i sommar men gästerna som är något mer ovana och som dessutom gör ett grupparbete under tiden börjar må illa och det är inte många glada miner. Jag gör en dum manöver när vi ska ta ner seglena och tappar allas förtroende vilket visar sig när vi nattåker in mot Poros - utan GPS. Diaz nere och läser sjökortet medans kund styr och jag berättar vägen (eftersom jag åkt samma väg hundrasjuttioelva gången denna sommaren och varken behöver gps eller sjökort längre) men kund ifråga totalignorerar mig. Kund väntar på Diaz som kommer upp och berättar vad han sett på sjökortet och då väljer kund att ta samma väg som jag precis berättat - tack!!! Så efter ca 5 timmar på havet kommer vi fram till varma men regniga Poros där de flesta andra redan väntar. Bara att sätta sig ner direkt på Oasis och bli serverad av vår Mike. Skymtar två Nya Zeeländare vid samma restaurang och jag hälsar lite stelt. Äter alldeles för mäktig carbonara, vi sjunger för Fyhr, jag och Sophie hämtar present till Fyhr - tårta med ljusen 23? på och champagne(Döpt Mini). Rebecka och jag smiter iväg för lite catch upp med killarna på Asteria och kvällen slutar med en promenad till klocktornet innan jag kryper ner hos Diaz!

Fredag morgon och klockan ringer som vanligt på tok för tidigt. Frukost, beklaga sig över kunder som inte kan hålla schemat, lägga loss, förbereda lunch, kunderna har badstop och vi seglar bäst av alla! Vi är världens grymmaste och allt blir bara bättre när vi går förbi vik efter vik och min älskade, älskade "kontaktperson" Rebecka tycker vädret är allt för hårt och vi istället går direkt till ön Hydra efter många trevilga VHF-samtal. Kunderna är väldigt involverade i seglingen och jag och Diaz kan istället slappa vid jollen. Diaz tycker vi ska köra Pimp your hostess ikväll och frågar om han inte kan få sminka mig. Han betraktar mitt ansikte och kommer fram till "Du brukar använda ganska mörkt smink va?!" Sedan fingrar han lite runt mina ögon och säger "Oops, det va visst bara mörka påsar" Tilläggningen på Hydra är jag inte delaktig i utan står istället och gör världens godaste tonfisksallad i köket. Lunchen äter vi och sen kommer väääärldens, världens regnskur och Sara blir lyckligast i världen. Tillsammans med Christian, Fyhr och Diaz står jag och trycker under sprayhooden och livet känner perfekt. Tröttheten gör sig påmind och eftersom grupparbete pågår i min säng (tillika salongsbord) går jag och Diaz över till Sophie och Fyhrs hytt där vi klämmer in oss alla fyra. Christian är gentleman (sooom vanligt - världens bästa!) och tittar bara på lite innan han går. SistimålPål däremot är inte blyg och slänger sig över oss alla. Jag får bästa delen och rycker honom lite i örat. Efter chokladätning sover vi allihopa tills Rebecka ringer och berättar att det är dags för shopping. Tänker snabbt igenom vad som behövs och sen blir det en runda i affären med favoritgreken bakom kassan. Stuvar undan mina varor, tar en dusch och sedan går jag och Christian en runda på stan igen för att leta presenter till Rebecka. Möter Diaz och Fyhr som slänger ur sig kommentaren "Vad trött och sliten du ser ut Sara" (Kom ihåg.. NYduschad Sara) Men när jag tänker efter går jag faktiskt runt osminkad i min pyjamas toppat med Christian seglarjacka och kan inte annat än att hålla med. C och jag hittar finfina presenter, går tillbaka men möts av Diaz som vill ha sällskap till Port Police. Självklart följer jag ju med min skipper men väl där inser jag att klockan är kvart i 7 och vi ska avgå, snygga och fräsha, från båtarna klockan 7. Snabbt tillbaka och slänger på mig något, springer förbi alla kunder för att vara först på plats på baren och allt fixar sig! Drinken på Hydronetta är god som vanligt och solen orkar leta sig igenom så smått så smått bakom diset och vi får se en minisolnedgång! Kunderna har bråttom iväg till middagen så vi skyndar oss iväg till Dhoskos och äter. Däremot har dom inte bråttom därifrån så vi sitter där måånga timmar. Mkt trevligt dock! Många olika upplägg görs inför morgondagen eftersom vädret inte vill visa sig från sin bästa sida. Jag och Diaz går och lägger oss relativt tidigt men vaknar gång på gång av gäster som ska nattbada osv osv osv osv osv.

På lördagsmorgonen är det ännu jobbigare att gå upp men frukosten görs igen, äts igen och kunderna försvinner iväg på förmiddagskonferens. Jag förbereder dagens lunch, potatissallad och Diaz köper chocopuffs som vi glufsar i oss tillsammans med mjölk. Har lite härligt Yacht Week-disco i båten och sen är förmiddagen slut. Kunderna kommer tillbaka och vi äter mat, lägger loss och förbereder oss för det värsta. Regnet håller sig någorlunda borta men vindar och vågor finns där garanterat. Jag har sällan haft så skoj men kunderna tvekar på det roliga återigen. Genomvåta nås vi av ännu ett toppenbeslut av Rebecka - Vi skippar Sunion Bay och går istället direkt till basen, vår hemmahamn. Efter många, många timmar av rullningar hit och dit tror jag dock de flesta kunderna var glada över vårt beslut och fick äntligen känna fast mark under fötterna. Templet fick dom ju ändå se på håll. Det är middagstid när vi kommer fram så jag börjar med den direkt. Kunderna får lite fördrinkar på de andra båtarna och sedan dukar jag fram Jambalaya i mörkret med tända ljus. Mysfaktorn är på hög nivå. Jag med hjälp av Diaz diskar snabbt undan och sedan ger vi oss på en brottningsmatch som heter duga. Min kära lillebror. När Diaz ger upp går vi istället till Rebecka och Christians båt där vi hänger ihop med de andra. När klockan börjar närma sig 12 går jag iväg och svirar om plus hämtar Rebeckas presenter. Kommer tillbaka på 12-slaget och då sjunger alla Happy Birthday :) (Chrisitans beslut, han har lärt sig mkt svenska under sommaren men inte Ja må du leva!) Vi avslutade kvällen på diverse barer och klubbar runt om i Lavrio. Om någon från vårt företag nu skulle läsa detta så vill jag bara meddela att vi absolut bara tog en öl var - resten hälldes självklart i blomkrukan!!!

Söndagsmorgonen är otrolig. Jag kommer upp hyffsat i tid eftersom jag vet att jag alltid har trilljoner grejer att göra när det är utcheckning men min kära skeppare går inte att få liv i. Jag gör allt, slår och slår. Fyhr kommer och försöker med en taktik att mysa igång honom men funkar inte heller. Istället gör jag det mesta själv men till slut kommer Chrisitan, vem annars?, och gör något magiskt och Diaz är uppe på en sekund. Allt går i ett och vipps så är kunderna avvinkade och transferbussen har åkt iväg. Under den dagen gjordes sen inget annat än att sova, sova, sova, på darriga ben få i sig en gyros och glass, sova, sova, sova, titta på Emil i Lönneberga, sova och äta en middag med alla tjejer och Johan.


Om det är någon som vill veta hur min smidiga resa hem till Sverige sen gick till får ni gärna höra av er så tar vi den muntligt. Det är nämligen många klockslag hit och dit att hålla reda på. Den pågick ju som kanske bekant i 25 timmar!


HA, nu fick ni allt. Grattis om du läst allt. Du är bäst :)