Minnen

Igårkväll somnade jag redan vid halv 9. Vaknade vid halv 12 igen och var vaken till 3. Roade mig med att lyssna på Takida, David Gray och Damien Rice, tänka på fina och konstiga minnen och gråta lite. Det är ju faktiskt så att man måste tänka på sina minnen ofta - annars glömmer man bort dom. Och man måste variera minnena man tänker på, inte samma varje gång. Det är ju alltid samma historier som dras på släktmiddagar och tjejkvällar. För visst måste man väl ha varit med om mer än så? Det är så roligt när man kommer på dom där gömda guldkornen som finns längst bak i hjärnan. När jag åkte förbi dig, du stod ute på din trapp och vinka till mig och det pirrade i hela mig eller när du sprang in i mitt hus, låste in oss på mitt rum och berättade något väääldigt viktigt eller när vi inte sa ett ord tillvarandra på en buss på Lidingö för att sedan brista ut i gråt för att sedan brista ut i skratt.

Ta vara på era minnen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback