Reflections in the waves spark my memory

Idag är en riktig deppdag. Men man ska väl ha sånna ibland också va? Ja vet inte vad det är men mest av allt skulle jag bara vilja sitta i hamocken hemma på altanen och äta skorpor med hallonsylt. Eller i soffan med Sandra och röra.
Jag tittade på lite Allsång med då la datorn av så det kanske var ett tecken på att jag inte är hemma än. Istället plågade jag mig själv genom att läsa loggböckerna som jungmännen på Ostindiefararen skrivit. Det gör seriöst ont i mig att jag inte är där. Trots att det är ett sådant slitjobb kommer man bara ihåg alla underbara stunder och avundas alla som får slita just den här sommaren. Jag undrar om det kommer bli samma sak när man är hemma och hör om USA på nyheterna eller ser Central Park i en film. Det återstår att se...

Nejmen nu är jag där jag är och jag ska ta vara på tiden - bara inte just idag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback